Långt som fan var det och bussen var iskall, men hey, är man i USA måste man väl till ett shopping mall right?
Det var hemskt där.
Tusen miljarder människor som alla var exakt där vi var, tusen miljarder grejer och kläder och glassar och folk och fä och hundar och hamburgare och jag blev helt matt och insåg att vi måste dra härifrån, vi måste åka hem igen.
Så vi gjorde det.
Johan köpte lite kameraprylar och jag halstabletter och sen tröstade vi oss med kakor på busshållplatsen och inväntade 120 mot downtown.
Den var iskall.
Bussen alltså.
Iskall.
Jag tappade känseln i tårna, Johan virade in huvudet i koftan, isvindarna tilltog, det kom på fler och fler människor, barn skrek, bussen startade och stannade, startade och stannade och vi ville bara av.
Kaoset toppades av en uteliggare och jag är ledsen att säga det men han var så otäck, så smutsig och han luktade så illa och han tog liksom upp hela bussen och vi ville bara av.
Till sist kom vi av, såklart, och värmen där utanför var fantastisk.
Förmodligen var det väl just värmen, värmen och den hemska mall-upplevelsen som fick oss att inse att vi behövde en rejäl fylla.
Vi gjorde slag i saken på favoritgatan, på finaste uteserveringen, med crepes i magen och fransk musik i högtalarna och sen gick vi vidare och drack mojitos och kvällen blev lång och rolig och underbar och det är ju nästan så att man kan tacka det där himla shoppinghelvetet för hade det inte varit för det så hade kanske kvällen inte blivit alls lika bra.
/Am
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar