Tittade ut genom jalusierna, ner på parkeringsplatsen (självklart ner mot parkeringsplatsen, ingen utsikt här inte) och konstaterade att det var sol och när det är sol, då solar man, så vi tog bilen, tryckte ner en bagel i fickan och lämnade hotellet åt sitt öde.
För att hitta paradiset på Bahia Key.
Vi stekte oss i några timmar och det var så tyst och lugnt och skönt och det liksom lagade varenda nerv i kroppen, om det nu fanns någon kvar som inte redan lagats, och sen satte vi oss i bilen och åkte vidare och det ska sägas, om stranden var vacker, så var vägen ut till Keys, och självklart, på logiskt vis, vägen därifrån, minst lika tjusig.
Det enda som rimligtvis kan anses vara dåligt med vägen är att den är långsam, som att åka på en slingrande snigel ungefär, sakta går det, tid tar det, och när det väl steppar upp, ute på stora vägen in mot Miami, då får man plötsligt sällskap, av några andra bilister, och lite tullstationer och sånt.
/Am
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar