I går åkte vi bil.
I dag är dagen när Johan ska spela golf.
Bara så ni vet.
söndag 31 januari 2010
fredag 29 januari 2010
Vägen tillbaka.
Vi vaknade på vårt sunkiga hotell.
Tittade ut genom jalusierna, ner på parkeringsplatsen (självklart ner mot parkeringsplatsen, ingen utsikt här inte) och konstaterade att det var sol och när det är sol, då solar man, så vi tog bilen, tryckte ner en bagel i fickan och lämnade hotellet åt sitt öde.
För att hitta paradiset på Bahia Key.
Vi stekte oss i några timmar och det var så tyst och lugnt och skönt och det liksom lagade varenda nerv i kroppen, om det nu fanns någon kvar som inte redan lagats, och sen satte vi oss i bilen och åkte vidare och det ska sägas, om stranden var vacker, så var vägen ut till Keys, och självklart, på logiskt vis, vägen därifrån, minst lika tjusig.
Det enda som rimligtvis kan anses vara dåligt med vägen är att den är långsam, som att åka på en slingrande snigel ungefär, sakta går det, tid tar det, och när det väl steppar upp, ute på stora vägen in mot Miami, då får man plötsligt sällskap, av några andra bilister, och lite tullstationer och sånt.
/Am
Tittade ut genom jalusierna, ner på parkeringsplatsen (självklart ner mot parkeringsplatsen, ingen utsikt här inte) och konstaterade att det var sol och när det är sol, då solar man, så vi tog bilen, tryckte ner en bagel i fickan och lämnade hotellet åt sitt öde.
För att hitta paradiset på Bahia Key.
Vi stekte oss i några timmar och det var så tyst och lugnt och skönt och det liksom lagade varenda nerv i kroppen, om det nu fanns någon kvar som inte redan lagats, och sen satte vi oss i bilen och åkte vidare och det ska sägas, om stranden var vacker, så var vägen ut till Keys, och självklart, på logiskt vis, vägen därifrån, minst lika tjusig.
Det enda som rimligtvis kan anses vara dåligt med vägen är att den är långsam, som att åka på en slingrande snigel ungefär, sakta går det, tid tar det, och när det väl steppar upp, ute på stora vägen in mot Miami, då får man plötsligt sällskap, av några andra bilister, och lite tullstationer och sånt.
/Am
Key West
Om det är någonting alla sagt vi måste göra så är det att åka till Key West. Nu är det gjort.
Först skulle hyrbilen hämtas och det var en upplevelse i sig. En uppvisning i ineffektivitet fick oss att omedelbart hamna lite efter tidsplanen. Jösses! Ska inte gå in djupare på det men vad i helvete sysslade de med? Nu släpper jag det för i bilen var vi nöjda igen. Mest jag som fick ratta det amerikanska skeppet hela den spektakulära vägen ner.
Ungefär halvvägs stannade vi på The Fish Factory och åt. Fisk eller skaldjur tänker ni. Nix. Några missförstånd senare stod en cheeseburgare framför näsan på mig.
Väl framme och incheckade på ett halvdant hotell (som i receptionen bjöd på alkoholfri mangodaquiri, alltså mangojuice med is) så hade det blivit eftermiddag. Vi åkte ner genom centrum för att komma ut till havet och se den berömda solnedgången. Och visst var det vackert. Det går faktiskt inte att säga något annat.
Vad finns annars i Key West då? Hemingways hus förstås, en massa andra fina hus, kyrkor, en grym trehjuling, restauranger, barer och en avslappnad livsstil, men framförallt vuxenunderhållning. Japp. Den sorten. Överallt.
Kvällen bjöd på den hittills bästa restaurangupplevelsen.
/Johan
Först skulle hyrbilen hämtas och det var en upplevelse i sig. En uppvisning i ineffektivitet fick oss att omedelbart hamna lite efter tidsplanen. Jösses! Ska inte gå in djupare på det men vad i helvete sysslade de med? Nu släpper jag det för i bilen var vi nöjda igen. Mest jag som fick ratta det amerikanska skeppet hela den spektakulära vägen ner.
Ungefär halvvägs stannade vi på The Fish Factory och åt. Fisk eller skaldjur tänker ni. Nix. Några missförstånd senare stod en cheeseburgare framför näsan på mig.
Väl framme och incheckade på ett halvdant hotell (som i receptionen bjöd på alkoholfri mangodaquiri, alltså mangojuice med is) så hade det blivit eftermiddag. Vi åkte ner genom centrum för att komma ut till havet och se den berömda solnedgången. Och visst var det vackert. Det går faktiskt inte att säga något annat.
Vad finns annars i Key West då? Hemingways hus förstås, en massa andra fina hus, kyrkor, en grym trehjuling, restauranger, barer och en avslappnad livsstil, men framförallt vuxenunderhållning. Japp. Den sorten. Överallt.
Kvällen bjöd på den hittills bästa restaurangupplevelsen.
/Johan
tisdag 26 januari 2010
Så himla typiskt.
Ni kanske inte tror oss men vi har kompisar här.
Eller ja, en.
En kompis.
Ganska bra ändå med tanke på att vi är in america, visst?
Anyway, i dag lunchade vi med henne och hennes dotter men tills de har okejat att figurera på bloggen visar vi bilder på själva luchen istället för på dem.
"Vill ni har ett berg med mat?" frågade servitören (fast på amerikanska då förstås "would you like a mountain of food?"), ja, ni fattar.
Vi sa självklart ja.
"Yes please, give us a mountain" sa vi och jag frågade för säkerhets skull om det verkligen var ordentliga portioner, jag menar, det var säkert bara en halvtimma sedan frukost, vi var hungriga och vi ville inte bli besvikna.
"Yes yes!" lugnade servitören oss "It's like a mountain".
Men jag vet inte, vi blev lite besvikna båda två, jag menar så stor är ju ändå inte den där salladen, jag menar, jag har sett större, eller hur?
Trist när de snålar sådär, typiskt USA.
/Am
Eller ja, en.
En kompis.
Ganska bra ändå med tanke på att vi är in america, visst?
Anyway, i dag lunchade vi med henne och hennes dotter men tills de har okejat att figurera på bloggen visar vi bilder på själva luchen istället för på dem.
"Vill ni har ett berg med mat?" frågade servitören (fast på amerikanska då förstås "would you like a mountain of food?"), ja, ni fattar.
Vi sa självklart ja.
"Yes please, give us a mountain" sa vi och jag frågade för säkerhets skull om det verkligen var ordentliga portioner, jag menar, det var säkert bara en halvtimma sedan frukost, vi var hungriga och vi ville inte bli besvikna.
"Yes yes!" lugnade servitören oss "It's like a mountain".
Men jag vet inte, vi blev lite besvikna båda två, jag menar så stor är ju ändå inte den där salladen, jag menar, jag har sett större, eller hur?
Trist när de snålar sådär, typiskt USA.
/Am
måndag 25 januari 2010
Jag ger er: Ren och skär lycka.
Var: La Sandwicherie, Miami Beach.
När: I natt, ungefär vid halv ett.
Vem: Johan.
Varför: För att han var fyllehungrig.
/Am
När: I natt, ungefär vid halv ett.
Vem: Johan.
Varför: För att han var fyllehungrig.
/Am
Lågt tempo.
Idag har det inte hänt mycket. Ganska skönt. Kroppen säger liksom nej idag. Till allt. Utom mat förstås, gärna salt sådan varvad med sötsaker.
Kom att tänka på hur kvällen igår slutade och hur den kunde slutat. Jag var på toaletten inne på en liten bar. Det var en ganska liten toalett och jag var ensam där när jag kom in, men inte så länge till. När jag nästan kissat färdigt hörde jag hur en kraftig mansröst mumlade någonting om att det var hans toalett. Han lät inte helt nöjd. Jag blev givetvis rädd och när jag efter viss tvekan öppnade båsdörren stod en mörkhyad, två meter lång och nästan lika bred snubbe och stirrade på mig. Just i det ögonblicket kom ytterligare en kille in på toaletten och såg hur rädd jag var. Han sa någonting om att nu hade jag tur. Utan att säga något log jag snett och började sakta röra mig ut. Fick inte. Den stora mannen beordrade mig att tvätta händerna först. Puh. När jag kom ut därifrån åkte vi hem.
Annars har det som sagt inte hänt mycket idag. Mest action blev det väl när en mattsvart ferrari stannade på gatan utanför oss. Varenda människa som gick eller åkte förbi stannade för att ta en bild eller smeka bilen lite. Trodde att de var vana vid sånt i den här staden.
/Johan
Kom att tänka på hur kvällen igår slutade och hur den kunde slutat. Jag var på toaletten inne på en liten bar. Det var en ganska liten toalett och jag var ensam där när jag kom in, men inte så länge till. När jag nästan kissat färdigt hörde jag hur en kraftig mansröst mumlade någonting om att det var hans toalett. Han lät inte helt nöjd. Jag blev givetvis rädd och när jag efter viss tvekan öppnade båsdörren stod en mörkhyad, två meter lång och nästan lika bred snubbe och stirrade på mig. Just i det ögonblicket kom ytterligare en kille in på toaletten och såg hur rädd jag var. Han sa någonting om att nu hade jag tur. Utan att säga något log jag snett och började sakta röra mig ut. Fick inte. Den stora mannen beordrade mig att tvätta händerna först. Puh. När jag kom ut därifrån åkte vi hem.
Annars har det som sagt inte hänt mycket idag. Mest action blev det väl när en mattsvart ferrari stannade på gatan utanför oss. Varenda människa som gick eller åkte förbi stannade för att ta en bild eller smeka bilen lite. Trodde att de var vana vid sånt i den här staden.
/Johan
Att besöka ett Shopping Mall - eller helt enkelt fyllna till.
Vi åkte till ett shopping mall i går.
Långt som fan var det och bussen var iskall, men hey, är man i USA måste man väl till ett shopping mall right?
Det var hemskt där.
Tusen miljarder människor som alla var exakt där vi var, tusen miljarder grejer och kläder och glassar och folk och fä och hundar och hamburgare och jag blev helt matt och insåg att vi måste dra härifrån, vi måste åka hem igen.
Så vi gjorde det.
Johan köpte lite kameraprylar och jag halstabletter och sen tröstade vi oss med kakor på busshållplatsen och inväntade 120 mot downtown.
Den var iskall.
Bussen alltså.
Iskall.
Jag tappade känseln i tårna, Johan virade in huvudet i koftan, isvindarna tilltog, det kom på fler och fler människor, barn skrek, bussen startade och stannade, startade och stannade och vi ville bara av.
Kaoset toppades av en uteliggare och jag är ledsen att säga det men han var så otäck, så smutsig och han luktade så illa och han tog liksom upp hela bussen och vi ville bara av.
Till sist kom vi av, såklart, och värmen där utanför var fantastisk.
Förmodligen var det väl just värmen, värmen och den hemska mall-upplevelsen som fick oss att inse att vi behövde en rejäl fylla.
Vi gjorde slag i saken på favoritgatan, på finaste uteserveringen, med crepes i magen och fransk musik i högtalarna och sen gick vi vidare och drack mojitos och kvällen blev lång och rolig och underbar och det är ju nästan så att man kan tacka det där himla shoppinghelvetet för hade det inte varit för det så hade kanske kvällen inte blivit alls lika bra.
/Am
Långt som fan var det och bussen var iskall, men hey, är man i USA måste man väl till ett shopping mall right?
Det var hemskt där.
Tusen miljarder människor som alla var exakt där vi var, tusen miljarder grejer och kläder och glassar och folk och fä och hundar och hamburgare och jag blev helt matt och insåg att vi måste dra härifrån, vi måste åka hem igen.
Så vi gjorde det.
Johan köpte lite kameraprylar och jag halstabletter och sen tröstade vi oss med kakor på busshållplatsen och inväntade 120 mot downtown.
Den var iskall.
Bussen alltså.
Iskall.
Jag tappade känseln i tårna, Johan virade in huvudet i koftan, isvindarna tilltog, det kom på fler och fler människor, barn skrek, bussen startade och stannade, startade och stannade och vi ville bara av.
Kaoset toppades av en uteliggare och jag är ledsen att säga det men han var så otäck, så smutsig och han luktade så illa och han tog liksom upp hela bussen och vi ville bara av.
Till sist kom vi av, såklart, och värmen där utanför var fantastisk.
Förmodligen var det väl just värmen, värmen och den hemska mall-upplevelsen som fick oss att inse att vi behövde en rejäl fylla.
Vi gjorde slag i saken på favoritgatan, på finaste uteserveringen, med crepes i magen och fransk musik i högtalarna och sen gick vi vidare och drack mojitos och kvällen blev lång och rolig och underbar och det är ju nästan så att man kan tacka det där himla shoppinghelvetet för hade det inte varit för det så hade kanske kvällen inte blivit alls lika bra.
/Am
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)