Hur som helst så gick det bra och vi sov så länge vi bara kunde innan vi var tvungna att checka ut och då åt vi frukost på ett sånt där typiskt amerikanska ställe där kaffemuggarna är stora, tallrikarna ännu större och smörgåsarna störst.
Sen var det dags för nästa utmaning i "hej-vi-vägrar-bil-och-flyg och åker public transportation, nämligen Greyhound-buss.
Från Tampa till St Petersburg och jag hörde vår fotograf Bryans röst i huvudet "you know, everything that they call public in America sucks".
Men, inget ont om bussen, den var ganska varm, den avgick nästan i tid, den var billig, helt okej skulle jag vilja säga och vi klev av i St Petersburg och det ösregnade och vi fick en taxi och så åkte vi.
Mot Seaside Villas.
I Gulfport.
Och plötsligt ändrade staden karaktär, det kom små låga hus, små bostadskvarter och när taxichauffören svängde in kändes det bra i magen och när vi träffade vår landlord Tisha och hon sa att "down there you have the citycentre, that's where the gay-people go, the transvestites, the old farts" då kände vi liksom instinktivt att vi kommit rätt.
Och så.
Vår lägenhet.
Vår fina fina lägenhet där balkongen nästan ligger på havet och palmerna och utsikten å ni skulle se utsikten det kvittar till och med att det är storm.
Det är så fint här.
Vilken lycka.
Och nu är det kväll och ingenting ska planeras inga samtal ska ringas inga resor bokas.
Det enda vi ska lyckas med är att hitta en restaurang.
Det ska nog gå bra.
/Am
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar